jag säger att kärleken, aldrig var till för mig.
att jag aldrig känt vinden, högt över trädtoppen.
säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom mig.
Varje moln är trasigt, jag räknar allt sorgligt.
Natten lång som jag älskade en gång.
Och kanske älskar än, spelar den nån roll?
Nej, kanske ingen, kanske allt egentligen.
Det gör ont att veta, lika ont att undra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar