LÖRDAGLEDSENKVÄLL

luften den är tyst.
lika tyst som natten, nu när dina andetag är slut.
och när jag knackar
på dörren till lyckan
så får jag en smäll i ansiktet.
luften pressas ur mig.
och lämnar ingenting kvar.
bara fotspåren efter din
vandring bort från mig,finns orörda i sanden.
(jag önskar att vinden tar dem,
för vinden har torkat mina
tårar tidigare.)
vinden har torkat alla
tårar jag gav till dig.
vinden har fällt trädet
där ditt namn stod skrivet
vinden har räddat mig.
vinden är min trygghet.